En god man är en person som utses av tingsrätten för att hjälpa någon som på grund av sjukdom, försvagat hälsotillstånd eller funktionsnedsättning inte själv klarar av att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person. Uppdraget är frivilligt: den som får hjälp, huvudmannen, behåller sin fulla rättshandlingsförmåga och kan fortfarande ingå avtal och fatta beslut på egen hand. Reglerna finns i föräldrabalkens 11 kapitel.
Vad innebär det att ha god man eller förvaltare?
Att ha god man eller förvaltare innebär att en juridisk ställföreträdare hjälper en person, huvudmannen, med sådant hen inte klarar själv. Uppdraget beslutas av tingsrätten efter en ansökan, och en god man kan förordnas för att bevaka huvudmannens rätt, förvalta dennes egendom, eller sörja för hans eller hennes person, beroende på vad situationen kräver. Godmanskapet kan omfatta ett, två eller alla tre områdena, och tingsrätten anpassar alltid uppdraget efter det faktiska behovet.
Vad är skillnaden mellan att ha en god man och en förvaltare?
Den avgörande skillnaden mellan godmanskap och förvaltarskap är samtycket. Godmanskap är frivilligt och förutsätter, om det går, att huvudmannen samtycker till både att få en god man och till vem det ska bli. Förvaltarskap är däremot en tvångsåtgärd som tingsrätten beslutar om när godmanskap inte räcker till för att skydda personens intressen. Att i stället ha en förvaltare innebär att man mister sin rättshandlingsförmåga inom det område som förvaltarskapet omfattar, till exempel över sin ekonomi, vilket aldrig sker vid ett godmanskap. Förvaltarskap används därför bara när en person inte kan tillvarata sina intressen och riskerar att fara illa, exempelvis genom att ständigt ingå ekonomiskt skadliga avtal.
Vem behöver hjälp av en god man eller förvaltare?
Behovet av en god man uppstår oftast i samband med åldrande, sjukdom eller en funktionsnedsättning som gör vardagen svår att hantera på egen hand. Vanliga situationer är:
- Ett försvagat hälsotillstånd till följd av hög ålder, till exempel efter en stroke eller vid demenssjukdom.
- En psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning som gör det svårt att sköta ekonomi och myndighetskontakter.
- En intellektuell funktionsnedsättning som gör att personen aldrig utvecklat full förmåga att bevaka sina egna intressen.
- Ensamkommande barn utan vårdnadshavare i Sverige tilldelas en god man som tillfälligt tar över vårdnadshavarens och förmyndarens roll fram till dess att barnet får uppehållstillstånd eller återförenas med sin familj.
Vad gör en god man i sitt uppdrag?
En god mans uppdrag styrs helt av vad tingsrätten beslutat, men delas normalt in i tre delar. Att bevaka rätt innebär att företräda huvudmannen gentemot myndigheter, till exempel genom att ansöka om bidrag eller överklaga beslut. Att förvalta egendom handlar om att sköta huvudmannens ekonomi: betala räkningar, hantera bankkonton och se till att tillgångar placeras tryggt. Att sörja för person betyder att se till att huvudmannen får rätt vård, omsorg och sociala kontakter, även om den gode mannen inte utför praktisk vård själv. Den gode mannen kan i sitt uppdrag behöva ingå avtal å huvudmannens vägnar och ha kontakt med både myndigheter och socialtjänsten, men bara inom de ekonomiska och personliga angelägenheter som uppdraget faktiskt omfattar.
Vem kan ansöka om god man, och hur går ansökan till?
Den som själv anser sig behöva hjälp kan ansöka om god man direkt hos tingsrätten. Även en anhörig, till exempel maka, make, sambo eller barn, kan ansöka. Saknas anhöriga som kan eller vill ansöka är det i stället överförmyndarnämnden i kommunen som gör en anmälan till tingsrätten, ofta efter en signal från socialtjänsten eller sjukvården. Ansökan ska normalt innehålla ett läkarintyg som styrker att personen har ett sådant hälsotillstånd att hjälp behövs, och tingsrätten fattar det slutliga beslutet om godmanskap efter att ha hört både den som föreslås bli huvudman och överförmyndarnämnden.
Behöver ett dödsbo företrädas av en god man, till exempel för en dödsbodelägare som själv saknar förmåga att bevaka sina rättigheter, gäller samma process. Läs mer om vad som ingår i förvaltningen av ett dödsbo och hur en bouppteckning går till om godmanskapet aktualiseras i samband med ett dödsfall.
Vem kan bli ställföreträdare, och vilken utbildning eller vilket förvaltarfrihetsbevis krävs?
Vem som helst med rätt förutsättningar kan ansöka om att bli ställföreträdare, men överförmyndarnämnden kräver att personen är rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig för uppdraget. De flesta nämnder begär in ett förvaltarfrihetsbevis från Skatteverket, ett utdrag ur belastningsregistret och kreditupplysning innan en ny god man godkänns. Många kommuner erbjuder också en obligatorisk utbildning för nya gode män, som går igenom lagstiftningen, redovisningsplikten och de etiska riktlinjerna för uppdraget.
Vad får en god man i arvode och ersättning?
Uppdraget som god man ger rätt till ett arvode som beslutas av överförmyndarnämnden utifrån uppdragets omfattning och svårighetsgrad. Arvodet och eventuell ersättning för utlägg betalas i första hand av huvudmannen själv, om dennes inkomst eller tillgångar överstiger de gränsvärden som gäller. Har huvudmannen låg inkomst och små tillgångar betalar kommunen i stället hela eller delar av arvodet. Gode mannen ska varje år lämna in en redovisning av sin förvaltning till överförmyndarnämnden, som granskar att uppdraget skötts korrekt.
Hur avslutas ett godmanskap och förvaltarskap – och vad är framtidsfullmakt?
Ett godmanskap eller förvaltarskap upphör när behovet inte längre finns, till exempel om huvudmannens hälsa förbättras, eller om huvudmannen avlider. Tingsrätten kan också besluta att godmanskapet ska övergå till ett förvaltarskap om situationen försämras. Ett alternativ som blivit allt vanligare är framtidsfullmakten, en privat fullmakt som en person i förväg upprättar för att utse vem som ska sköta hens angelägenheter den dagen hen inte längre kan det själv. Till skillnad från godmanskap kräver en framtidsfullmakt inget domstolsbeslut för att träda i kraft, men den måste ha upprättats medan personen fortfarande hade förmåga att förstå vad fullmakten innebar.